De fem stora är allmänt kända runt om i världen och i likhet med politik och andra samhällsåskådningar finns det ingen korrekt riktning. Det här skiljer sig åt beroende på sammanhang och någon universal lösning finns inte. Det går med fog att påstå religion i sin helhet som ett förhållandevis konservativt fenomen där tankar, känslor och reflektioner med anor från 1100-talet hänger kvar än idag. De har blivit väl förankrade genom upplysningstankarna om sunt förnuft men vägen dit är alltjämt ganska lång. När olika beslut ska tas handlar det snarare om vad som är lämpligt alternativt passande än vilken som är den rätta vägen att gå.
Detsamma gäller huruvida den ultimata sanningen kliver fram. Religion handlar till mångt och mycket om att inte låta människor fara med osanning vilket genom historiens gång på flera håll blivit allmänt beprövat och lett till en hel del konflikter. I takt med att digitaliseringen blivit ett naturligt inslag i människans vardag samt tillgången till hela världens information i fickan har religionsdiskussionerna blivit ännu mer utspädda. Idag blir vi ständigt pumpade med enorma mängder information. Våra hjärnor är inte skapta för det här vilket också blir tämligen påvisande vad gäller nyheter. I det här gigantiska bruset är en stor del av det som kommer ut osant vilket idag ställer stora krav på källkritiskhet. Detta moderna förhållningssätt har inte precis hjälpt till att ställa ordning och reda utan skapar på ett eller annat sätt ännu mer förvirring kring vårt sätt att förhålla oss till de olika religionerna.
Det finns mycket bra med digitaliseringen men att ta fram den ultimata sanningen är inte något den främjar och på så vis lär också densamma för evigt bli obesvarad.